Dag 2 och 3: Mat!

Körda mil: 0

Igår efter biblioteksbesöket styrde vi näsorna uppåt på Manhattan för att testa glasstemplet Serendipity. Efter en omväg in i Central Park och lite irrande bland avenues och streets hittade vi fram till slut. 45 minuters väntetid var svaret vi fick av Mr. Snorkfröken a.k.a hovmästarn. Vi hittade en liten bar där vi fördrev tiden med att titta på kabinbanan till Roosevelt Island och dricka Budweiser.

Tills slut blev det vår tur på Serendipity, June beställde in den klassiska Frrrozen Hot Chocolate ( som Oprah älskar ) och Gurra fick en Peanut Butter Frrrozen Hot Chocolate. Kaloribomb är bara förnamnet, men aj vad smaskigt...

På kvällen var det dags för nästa New York -institution, Peter Lugers Steakhouse i Brooklyn. Peter Lugers är kända för två saker: världens bästa t-bone stekar (Porterhouse kallas det här) och sin milt sagt buffliga personal. Eftersom vi inte hade reserverat bord fick vi inte beställa Porterhouse utan bara Ribeye (Entrecôte), och vi fick veta att det var 1.5 timmars väntetid på ett bord. Nu hade vi ju dock riskerat liv och lem på att ta tuben till Crooklyn så vi kunde ju knappast ge upp, utan ställde oss snällt i baren och drack Brooklyn Lager tills det blev vår tur. Till slut blev det dags, Ivan vår kypare beställde typ åt oss, och gick grymtande bort för att vara burdus mot några andra gäster tills han fick chans att vara det mot oss igen. När maten väl kom fick June en "Here you go little lady" när han serverade henne en 5 cm tjock, tallriksstor skiva Ribeye med ett snett leende. Humor.

Dag tre var det dags att följa ett tips från Martin, vi skulle gå till hans favoritkrog i Chinatown, Jing Fong. Mitt emot 5th precinct låg stället, med gigantiska gulddrakar som utsmyckning utifrån. Vi hade inte nån aning om hur det skulle vara där inne, annat än att man skulle få dim sum serverat från vagnar som rullades runt i lokalen. Vi möttes av en kypare som pratade kinesiska med oss och visade oss till vårt bord, ett runt bord för typ åtta pers, där det redan satt fem kineser och åt. Vi kände oss inte lite obekväma när vi satt där och inte hajade ett dyft, med fem pinn-och dim sum -proffs som bordssällskap. Efter en stund kom första vagnen med små träkorgar förbi, efter en kort presentation av de olika rätterna (på kinesiska såklart) pekade vi lite på måfå och fick lite olika rätter, tillsammans med grönt te. Käket var jättegott och vi tog lite mer mat från andra vagnar, bland annat släta bullar med socker på som var fyllda med nåt som smakade och såg ut som kött, konstig mix. Kvinnan som satt och åt med sin man till vänster om oss fick dock ett 5 minuters ogenerat skrattanfall när June fumlade lite med pinnarna när hon åt klistriga köttbullar, sånt får man bjucka på antar jag.

Maten i New York är minst sagt otrolig. Synd att vi inte har mer tid bara; sushin ska vara fantastisk och nudlar en gudagåva. Nästa gång kanske. För fan vad det blir en nästa gång.