Dag 10: Taking Care of Business

Imorse lämnade vi Jackson, TN och körde till Memphis. Senaste dagarna har vägarna varit sjukt raka, antar att det inte finns så mycket att dra omvägar kring. Längs med vägarna finns Mile Markers varje mile, och med dem har vi lyckats mäta upp lite raksträckor (sånt man gör i bilen när man har lite långtråkigt), längst hittills är 3 miles raksträcka, och det var inte den längsta vi kört på. En knapp halvmil utan att behöva kolla till ratten alltså...

Dags att svänga om 3 minuter.









När vi kom till Memphis snubblade vi rätt in på Elvis Presley Blvd, och vips så var vi vid Graceland. Utan att egentligen ha fattat vad som hänt vallades vi runt och in i små turbussar som körde skytteltrafik med folk till Graceland som låg på andra sidan gatan från parkeringen och biljettkassorna. Själva anläggningen med biljetter, vakter och allt-man-kan-trycka-en-ful-Elvislogga-på -butiker var ungefär tio gånger större än själva Graceland, tomt och allt. Själva Gracelandturen var dock rätt så skojig, lite som att se ett Cribsavsnitt inspelat på mitten av sjuttitalet, minus b-kändisen som säger "This is where the magic happens" då.

Efter Graceland hittade vi ett legendariskt sunkigt motell ett par miles från downtown (Super 8 Motell, de ser alltid sunkiga ut, men det här låg vid Mississippifloden och inte jättelångt från stan). Efter en intressant middag på Hooters, där servisen består av enbart tjejer i hotpants och linne, drog vi ut till folkfesten längs Beale street.
På Beale street ligger bland annat Sun studios där en shitload med artister spelat in sina skivor, men numera är den mer som medis, fast varenda ställe har liveband som spelar blues på full volym.
Det var ändå skönt att inte ha med bilen för en gångs skull och vi fick båda dricka öl och margaritas på en mysig uteservering (med liveband såklart).

Nu; sova i vår smala, hårda säng och hoppas på att vi inte vaknar med nackspärr. Imorgon får vi kanske unna oss ett lite mer "exklusivt" motell. Av symmetriskäl alltså.